Psyk
Panikångest, känsla av svår ångest, panik och rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, stickningar i tinnigarna, en känsla av att hjärtat stannar eller en tro på att man håller på att dö.
Den smärtan va de värsta jag någonsin har gått igenom.. Man tror man har vart med om d värsta .. men en gång fick ja ett mess av en person.. efter det messet va den personen borta..fanns inte kvar i mitt liv...... hur hanterar man de!?..
kan man någonsin lita på någon människa!?
Jag gjorde så här... ja bet i hop.. ja tog messet som ett dåligt skämt först... så ja ringde upp .. personen svara inte.. som de stod i messet ja fick att den inte kommer göra.. ja skicka mess... inget svar.. ja prata in på tele svar.. ja stod på ica parkeringen .. å ja viste inte vad de va som höll på å hända!?? kände tårarna kom ... men ja försökte va stark .. jag jobbade så ja fick bita i hop. kom hem .. de va mkt med flytt å allt så ja greja mkt i lägenheten.. jag hade någon panik över mig att ja va tvungen å få klart allt för att ja ska trivas.. så ja å en av mina bästa vänner åkte å köpte blommer så de skulle bli klart i fönsterna .. när ja kom hem så satte ja upp allt ja hade köpt. kände någon konstig smärta.. har aldrig kännt så förut... fick sätta mig i sängen tänkte på allt som hade hänt.. kände en kvävningskänsla . fick bröstsmärtor... och som de står ovan.. en tro på att man håller på att dö.... de va den mest fruktansvärda känsla jag någonsin vart med om ... jag hör gärna inte av mig till mina föräldrar fören de nästan e försent.. vet inte varför de är så.. har vart världens kallaste människa... men jag fick iväg ett mess till min mamma minns knappt vad ja skrev.. tror jag skrev.. - jag mår inte bra.. mamma kom springandes med en gång... å höll om mig å grät ... pappa kom med bilen .. så dom kunde köra iväg mig.. så fick ja bo hos mina föräldrar ett bra tag.. vi tänkte att ja skulle greja i lägenheten på dagarna men inte ens de kunde ja.. så fort jag kom in i lägenheten så kände ja att de höll på å komma .. så ja fick gå hem.. vi prata på om vi skulle göra oss av med lägenheten att de kanske va en dålig ide.. men veckorna gick .. å de gick bättre .. fick lite små attacker hemma hos mina föräldrar.. men då hade jag dom där som stöttade mig.. livet går vidare ... svårt å tro när man e upp i nått...
känns skönt att mina vänner mina föräldrar syskon har stöttat mig å hjälpt mig.....
har kommit jätte långt i mitt liv.. mer än ja någonsin kunde drömt om för ett årsen...
ja va riktigt nere i skiten... dåligt självförtroende... jag klara mig inte själv... sjukligt svartsjuk.. klanka ner på folk för att ja själv mådde dåligt vilket man inte innsåg då...
vad som har hjälpt mig... TRÄNINGEN.. har hjälpt mig sjukt mkt...vara mer öppen... glad.. positiv..prata mer..
ha roligt... leva i nuet.. jag mår mkt bättre i mig själv nu.. därför tycker ja om alla andra mkt mer....
självförtroendet har kommit tillbaka.. känns riktigt skönt... alla har vi problem jag e inte fel fri nu jag har mina små problem nu också.. men de hela e mer mänskligt nu.. de spåra ur för mig.. men ja har äntligen hittat tillbaka.. i 10 år har man kämpat för nått man inte vetat vad kämpat mot nått?... jag vet vad som hände... du vet inte... jag va där .. men inte du.. därför lägger ja allt sånt bakom mig nu .. å blickar framåt...
ÄLSKAR mina föräldrar å mina syskon och mina vänner som ställer upp sjukt mkt... !
jag vet en sak som mina föräldrar har gjort fel med mig...är att om ja gnäller tillräckligt länge så får ja de alltid... de har inte vart lätt å hantera de .. när man får ett nej från någon.. då viste ja att "gnälla " funkar ... men de gör inte de.... de blir bara värre! de är mkt mkt mer ja skulle vilja skriva men ja kan inte fortsätta för de tar aldrig slut.
jag lägger upp en bild på mitt syskonbarn Luddis som blev 3år här i veckan som jag e fadder till .. å man blir så glad över att se honom på den här bilden
Det e livet de! såå lycklig ! =)
Den smärtan va de värsta jag någonsin har gått igenom.. Man tror man har vart med om d värsta .. men en gång fick ja ett mess av en person.. efter det messet va den personen borta..fanns inte kvar i mitt liv...... hur hanterar man de!?..
kan man någonsin lita på någon människa!?
Jag gjorde så här... ja bet i hop.. ja tog messet som ett dåligt skämt först... så ja ringde upp .. personen svara inte.. som de stod i messet ja fick att den inte kommer göra.. ja skicka mess... inget svar.. ja prata in på tele svar.. ja stod på ica parkeringen .. å ja viste inte vad de va som höll på å hända!?? kände tårarna kom ... men ja försökte va stark .. jag jobbade så ja fick bita i hop. kom hem .. de va mkt med flytt å allt så ja greja mkt i lägenheten.. jag hade någon panik över mig att ja va tvungen å få klart allt för att ja ska trivas.. så ja å en av mina bästa vänner åkte å köpte blommer så de skulle bli klart i fönsterna .. när ja kom hem så satte ja upp allt ja hade köpt. kände någon konstig smärta.. har aldrig kännt så förut... fick sätta mig i sängen tänkte på allt som hade hänt.. kände en kvävningskänsla . fick bröstsmärtor... och som de står ovan.. en tro på att man håller på att dö.... de va den mest fruktansvärda känsla jag någonsin vart med om ... jag hör gärna inte av mig till mina föräldrar fören de nästan e försent.. vet inte varför de är så.. har vart världens kallaste människa... men jag fick iväg ett mess till min mamma minns knappt vad ja skrev.. tror jag skrev.. - jag mår inte bra.. mamma kom springandes med en gång... å höll om mig å grät ... pappa kom med bilen .. så dom kunde köra iväg mig.. så fick ja bo hos mina föräldrar ett bra tag.. vi tänkte att ja skulle greja i lägenheten på dagarna men inte ens de kunde ja.. så fort jag kom in i lägenheten så kände ja att de höll på å komma .. så ja fick gå hem.. vi prata på om vi skulle göra oss av med lägenheten att de kanske va en dålig ide.. men veckorna gick .. å de gick bättre .. fick lite små attacker hemma hos mina föräldrar.. men då hade jag dom där som stöttade mig.. livet går vidare ... svårt å tro när man e upp i nått...
känns skönt att mina vänner mina föräldrar syskon har stöttat mig å hjälpt mig.....
har kommit jätte långt i mitt liv.. mer än ja någonsin kunde drömt om för ett årsen...
ja va riktigt nere i skiten... dåligt självförtroende... jag klara mig inte själv... sjukligt svartsjuk.. klanka ner på folk för att ja själv mådde dåligt vilket man inte innsåg då...
vad som har hjälpt mig... TRÄNINGEN.. har hjälpt mig sjukt mkt...vara mer öppen... glad.. positiv..prata mer..
ha roligt... leva i nuet.. jag mår mkt bättre i mig själv nu.. därför tycker ja om alla andra mkt mer....
självförtroendet har kommit tillbaka.. känns riktigt skönt... alla har vi problem jag e inte fel fri nu jag har mina små problem nu också.. men de hela e mer mänskligt nu.. de spåra ur för mig.. men ja har äntligen hittat tillbaka.. i 10 år har man kämpat för nått man inte vetat vad kämpat mot nått?... jag vet vad som hände... du vet inte... jag va där .. men inte du.. därför lägger ja allt sånt bakom mig nu .. å blickar framåt...
ÄLSKAR mina föräldrar å mina syskon och mina vänner som ställer upp sjukt mkt... !
jag vet en sak som mina föräldrar har gjort fel med mig...är att om ja gnäller tillräckligt länge så får ja de alltid... de har inte vart lätt å hantera de .. när man får ett nej från någon.. då viste ja att "gnälla " funkar ... men de gör inte de.... de blir bara värre! de är mkt mkt mer ja skulle vilja skriva men ja kan inte fortsätta för de tar aldrig slut.
jag lägger upp en bild på mitt syskonbarn Luddis som blev 3år här i veckan som jag e fadder till .. å man blir så glad över att se honom på den här bilden
Det e livet de! såå lycklig ! =)
Kommentarer
Trackback
